Sionism

Sionismen

  •    
    Det mest centrala i sionismen är konceptet att landet Israel är det judiska folkets historiska födelseplats och tron att judiskt liv någon annanstans är ett liv i exil.
  • icon_zoom.png
    Symboler Symboler
     
     
    Sionism, det judiska folkets nationella rörelse har fått sitt namn från ordet Sion, den traditionella synonymen för Jerusalem och landet Israel. Idén med sionismen – det judiska folkets befrielse i sitt fädernesland – är djupt rotad i den ständiga längtan för och djup samhörighet till landet Israel, som har varit en inneboende del av judisk existens i Diasporan genom århundradena.
     
    Den politiska sionismen uppkom som svar på fortsatt förtyck och förföljelse av judar i Östeuropa och ökad besvikelse med frigörelsen i Västeuropa, som varken hade gjort slut på diskriminering eller lett till integration av judarna i det lokala samhället.
     
    Dess formella uttryck tillkom vid skapandet av Zionist Organisation (1897) vid den Första Sionistkongressen, som inkallats av Theodor Herzl i Basel, Schweiz. Den sionistiska rörelsens program innehåller både ideologiska och praktiska delar vilka avser att främja återvändandet av judar till landet, förenkla den sociala, kulturella, ekonomiska och politiska förnyelsen av judiskt nationellt liv; och att få en erkänd internationell, lagligt tryggt land för det judiska folket i sitt historiska hemland där judarna kommer att vara fria från förföljelse och kunna utveckla sina egna liv och sin identitet.
     
    Theodor Herzl, den moderna politiska sionismens fader föddes i Budapest, 1860. Herzls första möte med antisemitismen som skulle forma hans liv och judarnas öde unde 1900-talet, ägde rum när han studerade på Wiens universitet (1882). 
     
    1894, blev kapten Alfred Dreyfus, en judisk officer i franska armén, oskyldigt anklagad för förräderi, huvudsakligen pga den rådande antisemitiska atmosfären. Herzl bevittnade massorna som skrek ”Död åt judarna”. Hans slutsats blev att det bara fanns en lösning på dessa antisemitiska attacker; judisk mass-immigration till ett land som de kunde kalla för sitt eget. Alltså blev Dreyfus-affären en av de avgörande faktorerna i den ursprungliga politiska sionismen.
     
    Herzls idéer möttes med entusiasm av de judiska massorna i Östeuropa även om de judiska ledarna var mindre förtjusta. Herzl ledde den Första Sionistkongressen i Basel, Schweiz 1897. Den sionistiska rörelsen som utvecklades på hans initiativ, bildade också organisatoriska, politiska och ekonomiska verktyg för att förverkliga sin vision och ideologi. Han myntade också ordstävet ”Om du vill  så är det ingen saga” som blev sioniströrelsens motto. Ingen kunde då ana att sioniströrelsen endast 50 år senare bidrog till bildandet av staten Israel.
     
     
    Det mest centrala i sionismen är konceptet att landet Israel är det judiska folkets historiska födelseplats och tron att judiskt liv någon annanstans är ett liv i exil.
     
    Drömmen om Sion och judisk immigration fortsatte under hela den långa perioden i exil efter Templets förstörelse 70 f Kr. Denna dröm antog en ny form under 1800-talet när modern nationalism, liberalism och emancipation orsakade judarna att ta itu med nya frågor. Det var Herzl som stärkte och konsoliderade sionismen i en politisk rörelse.
     
    Kärnan i sionismen är: Sioniströrelsen uttalade sina mål – ett nationellt hem för det judiska folket i landet Israel – i sitt Basel-program. Sionismen omfattade olika grupper, från religiösa sionismen till socialistisk sionism. Alla arbetade tillsammans mot samma mål – det judiska nationalhemmet.  Landet Israel var judarnas födelseplats. Här skapades deras spirituella, religiösa och politiska identitet. Här fick de för första gången en stat, skapade kulturella värderingar av nationell och universell betydelse. Efter att med våld ha fördrivits från deras land, behöll folket sin tro i Diasporan (Fördrivningen) och slutade aldrig att be och hoppas att få återvända till Israel.
     
  •